Jag har kommit på mig själv att må bra så fort jag har saker att stå i. Under dessa tre år i NV så har jag aldrig tröttnat helt på skolan- all stress och sånt får mig att prestera, och får mig att må bra. Javisst att det ibland känts tungt, men då oftast när det varit tråkigt, inte jobbigt. Och som nu, få ordna och fixa inför studenten, och här hemma kör jag igenom huset; jag har dammat och våttorkat nästan alla skåp och hyllor. Det jag vill komma fram till är att jag gillar att ha saker att göra, och kanske också att stressa lite (kanske därför jag jämt varit den som kommer sist till allt; roligare att vänta till sista stund med att fixa sig inför tjejmiddagen eller börja gå den tiden jag egentligen redan skulle varit framme? Eller så är jag bara jobbig på det sättet.) Fast det där med fixa&dona, det gör jag mest för att jag ska få som man vill. Jag lärde mig snabbt när jag var yngre att jag får som jag vill, om jag är den som ordnar och tar tag i saker. Jag är tartagare, haha. Nytt ord uppfunnet! Lite av en dålig egenskap jag har, sista ordet ska alltid vara mitt. Jag försöker faktiskt lyssna på människor åsikter (men ofta är dom dumma, haha, skämt. Typ.), och inte bara köra över folk. Men ibland blir jag bara irriterad, och vill tvärtom bara för att... Bara för att jag ofta får som jag vill. Dumma mig! Men jag tycker det är kul att ha en åsikt, jag tycker det är bra att stå för sin åsikt. Och jag skulle tycka det var jättebra om jag också ibland kanske visade lite mer hänsyn. Kan ju bara hoppas att folk i min omgivning inte uppfattar mig som allt för påstridig och kanske t o m arogant.
Nu hoppar jag hur som helst, skriver bara det som ploppar upp i skallen på mig. Något jag verkligen ogillar är folk som glider med, och som låter sig bli hunsade. Jag kan stå upp för mig själv, och räknar med att andra också ska kunna göra det. Lite av min tankegång är ju att jag själv säger ifrån, och därför borde kanske folk också säga ifrån till mig när jag går för långt? Men sen vet jag ju att så är inte fallet, vilket är både tråkigt och bra på samma gång. För människor som jag vill ju få sin röst hörd och få som man vill, därför är det bra att det finns dom vi kan hunsa omkring litegrann. Jag lovar och svär att jag skulle bli en grym general eller något, skulle jag levt för ett par hundra år sedan, då jävlar hade jag gjort mig själv till drottning! Tänk va underbart att få bestämma över ett helt land, haha, alla lyder ens minsta vink. Fast om ingen säger emot skulle det kanske bli tråkigt? Utmaningen är ju det som är spännande. Nu sitter jag och undrar om jag ens ska lägga ut det här inlägget? Är rädd för att det jag skriver verkar, hum. Kanske ska avsluta med något som låter smart och snällt? Jag tycker det är bra att ha en åsikt, och man ska stå på sig. Men det är klart man ska ta hänsyn till andra, andra som kanske inte står på sig lika mycket. Äsch nu slutar jag skriva. hejdå!