Det är så det känns. Tomma ord. Från alla håll och kanter. Ibland får jag ont i magen, och det känns jobbigt. Men oftast så tar jag det med en klackspark, jag tar mig inte tid att ta åt mig eller ens reflektera över det. Elli fick höra på kryssningen hur jag känt, men det är nog också enda gången jag påriktigt funderat över det.
Känner att jag har så mycket mer , och så många, som är viktigare just nu. Efter att ha låtit mångt och mycket komma i andra hand under en lång tid har jag nu på senaste försökt att ta igen det, visa att ingen kommer i andra hand egentligen. Det är nog många gånger omständigheterna som skapar något som egentligen inte skulle kunnat uppstå annars. Eller kanske inte. Jag vet faktiskt inte. Det är mycket på gång just nu, och jag känner att det inte finns tid över till annat.
Nu svamlar jag bara en massa, vet inte riktigt vad jag vill få fram. Jag är nog lite besviken faktiskt.

saknar min gustav jättemycket! <3 :)