Mår betydligt bättre idag, men fortfarande inte bra. När jag kom hem från skolan igår kröp jag ner i sängen och lämnade den inte förrän imorse när jag vaknade. Har suttit och kollat på film, och nu ligger jag här och lyssnar på öppna landskap med ulf lundell. Det ni, förresten har min dator fått ticks, är nå glappt i sladden, så den dör lite var och varannan minut. Men jag orkar inte bli irriterad över det. Jag orkar ingenting just nu. Imorgon ska jag skriva nationella provet i maE, och inte fan har jag pluggat än. Gick ju bra på sista provet så jag orkar inte känna att det här är viktigt (när det inte är det). Min trötthet inför allt, eller kanske likgiltighet, är helt ny. Och tror inte det beror på att jag tycker det är jobbigt eller mycket i skolan, för värre har jag varit med om. Nej jag tror bara att jag ser slutet på det hela nu, och vill bara ta mig igenom dom här sista veckorna. Hur bra, dåligt jag gör det är liksom inte något bekymmer. Men om en vecka är jag och gustav på väg till arlanda. Och då är fysik den enda kursen jag har kvar att ta tag i när jag kommer hem. Hur bra är inte det liksom? Väldigt bra. Jag vill göra roligare saker. Fast nu är jag sjuk, och dör nästan av anstängning bara av att pallra mig till toan. Det begränsar antalet roliga saker jag skulle kunna göra. Humpf. Imorgon ska jag tvinga med mig mamma till västerås, jag behöver ett par böcker, solkräm och en ny bikini till resan.
Jag vet inte om jag fortfarande pratar som en kråka, för jag har varit tyst hela dagen. Vänta ett tag. Sådär. Jag låter lite manlig än, men inte alls lika farligt som igår. Fan, det ärju onsdag idag, snart helg igen! Wiho.
Just nu lever jag för helgerna.