För det första så mår jag piss, trodde jag skulle dö idag i skolan. Sov fem timma rnär jag kom hem, vart lite piggare men nu känns det skit igen. Feber, halsen, huvudet. Tass.

Jag kollade nyss på film, med Rose & Jack, fast nu hette dom April & Frank. Jobbig film. Ledsam, men inte gråtledsam, mera ont i magen, ajledsam. Drog ner mitt humör och min sinnesstämning ytterligare.

Jag ligger och funderar på gränser. Inte dom mellan länder, utan gränser för beteende, ibland kan man gå för långt. På många plan har jag nog gjort det. Är det här normalt, det här jag känner & säger & gör? Kanske. Kanske inte. För min egen del önskar jag att jag inte kände nåt alls, och nu när jag mår dåligt fysiskt så känner jag inte särskilt mycket. Det jag sa idag, det va sjukt. Efter så lång tid, är det så jag känner? Är det så jag tänker? Ja. Och jag vill inte ha det så men vad fan ska jag göra? Jag har alltid haft en inbyggd skyddmekanism, misstänksam & hålla avstånd. Inte lita på någon. Någonsin. Men det finns ju en gräns, tillslut måste man börja med det. Friskt vågat, hälften vunnet, säger man inte så? Kanske stämmer det, det är fler än bara jag som skulle vinna på en förändring, men först och främst skulle jag göra det. Jag vet det men ändå är det svårt, ja, omöjligt.

Efter att April & Frank dragit ner mig i tanketräsket, ska jag nu krypa ner i sängen och mysa till all orealistisk romantik och härlighet som Rose & Jack bjuder på!