Idag regnar det, usch. Och jag är lite smått irriterad, ja det är jag. Allt är så jäkla fejk nu för tiden, man låtsas vara glad, man låtsas trivas, man låtsas ha roligt. Fejakt leende, fejkat skratt. Jag är rättså trött på alltihoppa, allihoppa. Faktiskt. Fast nu när jag tänker efter så kanske jag inte är så bra på att låtsas, lite (mycket) skiner nog igenom. Nu mer än någonsin önskar jag faktiskt att jag var klar med gymnasiet, och inte på grund utav att jag tycker det är jobbigt med själva skolan för det gör jag inte, utan för jag är i ett sånt enormt behov av nya bekantskaper. Nytt folk helt enkelt. Alla gamla godingar saknar jag, vi brukade jämt ha så förbannat kul. Elinor och jag på Virsboskolan, folk hörde oss härja och skratta konstant. Men godingarna har blivit ersatta av någonting mindre gott. Man anpassar sig, vänder och vrider på sig för att passa in. Inte för man känner sig tvungen, utan för att det bara blir så. Folk som verkligen känner mig vet att jag är pratglad som få och ganska (väldigt) härjig emellanåt. Men nu för tiden känner jag mig tyst och tråkig. Det är verkligen bara med dom allra godaste av godingar som man kan vara sig själv, på kryssninen i helgen vaknade jag till litegrann igen, och det kändes roligt och enormt bra.

så ge mig helg & gamla godingar nu nu nu!!!!