Ja, alla är ju inne på det här med att skriva blogg, så jag ska väl inte vara sämre.
Men kan redan gissa hur det här kommer sluta, jag skriver några veckor max, sen svalnar intresset
och innan sommaren är slut kommer min blogg vara lika död som, hum, som något annat ickelevande.
Och varför skriver man blogg? Är det för att alla har så otroligt mycket de vill dela med sig av, sina tankar, känslor och så vidare? Vissa vill väl göra intryck också, de vill stå ut lite.
Den kategorin av bloggskrivare håller sig till ett ämne, som låter lite viktigt, oja, det gäller att få till det där p
På såvis blir man inte en random bloggare som skriver om sin dag, skriver låånga kärlekksförklaringar till pojk/flickvännen, berättar om hur man tidigare gått till ica och köpt glass. Mhm, intressant!
Tyvärr måste jag ju erkänna för mig själv att jag kommer falla in i det där facket, där man bara babblar på om
alla små, vardagliga saker som händer. Samtidigt som man inbillar sig själv att nån faktiskt läser skiten man kluddrar ner. Eftersom jag knappt läser någon av vännernas bloggar, så kan jag ju faktiskt inte förvänta mig att någon väljer att skumma igenom min. Men därför försöker man har man inställningen: jag skriver för min egen skull, inte för att andra ska läsa det. Haha, bullshit säger jag! För när antalet besökare/dag börjar öka, kommer det pirra lite bekvämt i magen och man får den där bekräftelsen, att någon. hur osannolikt det än är, faktiskt bry sig så pass mycket att den tar sig tid att läsa.