Jag har tyckt riktigt synd om mig själv några dagar nu, det är jobbigt att vara sjuk! Egentligen borde jag anat vad som väntade eftersom gurra varit sjuk alldeles för ett tag sen. Men nu börjar det kännas mycket bättre :)
Ikväll ska jag troligen på bio med Annorna & Elinor, vi ska se Mamma Mia. Borde nog stanna hemma och bli helt frisk istället men det är ju inge kul, så det lutar åt att jag tar mig i kragen och följer med. Försöker övertala mami att färga håret på mig, börjar bli så ljust nu att jag nästan ser blond ut, hihi.Packat har jag gjort idag också, misstänker att jag har packat alldeles för mycket, fast visst är det bättre att ha med sig för mycket än för lite? Precis. Har packat en liten väska också, för när g & jag kommer hem stannar jag hos honom en natt och sen kommer Annorna & Pellan och plockar upp mig och vi sticker till Stockholm i tre dagar :) Efter det har jag inge mer planerat innan skolan börjar och det känns bra, jag tänker bara vara hemma och umgås med mami, papi och alla polarna ;) Man blir trött på att flänga runt hela tiden!

Usch jag får panik när jag tänker på att skolan snart börjar igen, JAG VILL INTE! Fast jag vet att så här känns det jämt, men efter första veckan är avklarad kommer det kännas riktigt bra att vara tillbaka, att ha rutiner igen. Och det är för fan bara ett år kvar nu, och höstterminen brukar gå fort, sen är det bara våren kvar :D
Men en sak ska det bli ändring på nu, Sofia vet vad jag menar. Slut på allt hyckleri, slut på allt "vara snäll till jag spyr på det". I ärlighetens namn ska jag & Sofia vara riktiga bitches :) POWER TO YA SISTER!

Jag sitter här och har insett att hela ens tillvaro bara handlar om allt man måste göra. Först har vi alla dessa grundläggande måste:n, till exempel andas och äta. Sånt går ju inte att undgå, men sen kommer alla andra måste:n in i bilden. Ibland är det saker som man njuter av att göra, eller åtminstone inte lider av att göra. Jag måste ha pengar, alltså jobbar jag, alltså måste jag jobba. Inte så farligt. Belöningen för att ha stått i papis smutsiga verkstad kommer ju i form av lönen, alltså är detta ett måste jag kan ta. Men sen finns det så jävla mycket man måste göra som man inte alls vill eller har lust med. "Du måste göra si, du måste göra så", bla bla bla. Jag gör väl som jag vill? HA, trodde jag ja! Man får inte göra som man vill, inte ofta i alla fall. För om man bara skulle göra som man ville skulle man antagligen såra och bli ganska ogillad av en del folk. Man måste ju ta hänsyn, ännu ett måste. Jag försöker inte säga att man inte ska ta hänsyn, jag vill bara påpeka ordet som står innan hänsyn, det där måstet som smygit sig in. Ibland kanske man tar på sig för mycket och då blir det jobbigt. Allt ska man hinna med.
Ibland känns det som man tänker mer på alla andra, och att dom ska vara nöjd med en, än att man själv är det. Du ska hinna med att hålla alla nöjda och glada, för du måste, annars är du en dålig kompis, flickvän, dotter. Så är det bara. Och om man någon gång inte orkar och känner att man skiter i det där jävla måstet, då ska man må dåligt och känna sig som en idiot. Jag känner mig som en idiot ibland, bara för jag ignorerar allt för många måste:n. När det finns för många av dessa små måste:n då blir inte ens det roligaste roligt, för man ska ju hinna med allt och alla. Och när man gör saker på grund utav pliktkänsla, är hela grejen förstörd.
Dock kan jag säga att jag misstänker att det är jag själv som kommer med många av alla måste:n, och att det egentligen inte är så farligt om jag ignorerar ett måste då och då. Men vad spelar det för roll när jag tror att det har betydelse?

Jag vill inte göra något för att jag måste, jag vill göra något för att jag vill göra det.   
 

Flygplan. Jag vill inte sitta på ett jävla flygplan till. Vilket kan innebära lite problem eftersom jag & Gustav åker till Grekland om lite mer än 3 veckor. Men vad är 3 h mot de 15 h utan att röra på sig med bortdomnat arsle som usa-resan innebar. Men visst var det värt ett dött arsle, det var faktiskt enormt häftigt att se alla stora städer, San Francisco, Los Angeles och Las Vegas. Jag blev lite kär i SF, där skulle jag kunna bo, men under dimman i sånna fall! Las Vegas var grymt, men 45, nästan 50 graders värme är lite väl mycket för mig. Tror Vegas skulle vart 10 ggr bättre om jag vart 21 och kunnat spela lite. Men nu säger jag verkligen inte att resan va kass, faktiskt den bästa på väldigt länge. Lägger man till all shopping jag hann med så var resan uuuunderbar!

Borta bra men hemma bäst, brukar man dra till med någon gång då & då. Det stämmer ganska bra tycker jag. Att komma hem var riktigt bra, visserligen kom jag inte hem till Virsbo förrän idag, men att komma hem till Gustav var minst lika bra, ok, det var bättre :) Men jag kliver in i lägenheten hans, och vad hittar jag? Jo tomten! Men jag gillar skägg ;)

Jag har varit hemma 4 dagar och har redan den närmaste tiden planerad. Fan. Nog för att jag gör saker jag vill, träffar alla bra människor jag saknar litegrann så känns dte lite jobbigt. Jag vill bara ligga hemma och göra nada! När man går i skolan är varenda dag planerad, för att få allt gjort i tid. Och nu på sommarlovet vill jag inte planera nåt egentligen.
MEN, är man poppis så :p